–Att projektet har så stor geografiskt bredd är en otrolig styrka. Det känns väldigt ambitiöst och fantastiskt om man lyckas föra ut det i landet.
Det säger Dag Salaj, en av Sveriges första utexaminerade Silvialäkare med specialkompetens inom demensvård. Idag är han äldrevårdsöverläkare i Region Örebro län.

I Örebro län har tre av tolv kommuner gått med i projektet Familjer mitt i livet. Arianne Axewill, chef för anhörigstödet i Örebro, är en av eldsjälarna som med sin engagerade personal gjort det möjligt att arrangera flera familjehelger i Ånnaboda utanför staden.

–Man måste börja med att så några frön som gror genom eldsjälars arbete och sedan hitta en struktur som gör att man kan växa även på ställen där uppmuntran från eldsjälarna inte finns, säger Dag Salaj.

I Örebro län har vården av patienter med kognitiva sjukdomar inte varit högprioriterad, men nu är en ändring på gång. Man satsar stort på att bygga upp en bättre struktur inom primärvården för att ta emot patienter med kognitiv svikt och kognitiv sjukdom/demenssjukdom. Nyligen anställdes också en projektledare, Christina Kicki Löf, för att efter riktlinjerna i den nya Demensstrategin arbeta med en personcentrerad och sammanhållen process för patienter som har en demenssjukdom.

Men i Örebro finns också något att vara stolt över. Sedan 15 år tillbaka finns det en länsövergripande minnesmottagning – Primärvårdens kognitiva mottagning – som tar emot personer utan remiss. Är man orolig för att man har problem exempelvis med minnet kan man bara kontakta mottagningen. Här finns en bred kompetens samlad i form av arbetsterapeut, sjuksköterska, anhörigkonsulent och läkare. Och det går snabbt att få en utredning.

–Det var ett politiskt beslut i kommunen och regionen, man ville möjliggöra för den här gruppen. Jag tror att det är många yngre med en demenssjukdom som har börjat där, det går snabbare att få en tid där än på vårdcentralen.

Dag Salaj har lång erfarenhet av att arbeta med demenssjuka framför allt inom särskilda boenden för äldre och reflekterar kring hur synen på ålder förändrats. Idag med andra typer av familjebildningar är ålder ett mer relativt begrepp mer kopplat till den enskilda situationen.

–Det var enklare förr när man var barn, ungdom, vuxen. De olika faserna överlappar varandra på ett helt annat sätt idag och vår syn på familjen. En man som får en demenssjukdom i 70-årsåldern kan ha gift om sig och ha småbarn hemma. Det finns en risk att vi tappar bort närstående och det måste vi säkerställa att vi inte gör. Något vi ser alltmer av är föräldrars sorg över ett barn som fått en demenssjukdom. Det åskådliggörs så fint i tv-programmet Demenskören där det är flera föräldrar som följer med den drabbade till kören.

Vad tror du det betyder för familjer som har fått en demenssjukdom mitt i livet att till exempel kunna vara med under en familjehelg?

– Jag har hört från flera som varit med under en helg hur de gråter och skrattar sig igenom dem och att det är otroligt hjälpsamt. Jag vet inte om man kan överskatta värdet av det. Som drabbad eller närstående känner man sig otroligt ensam och har behov av att få kontaktytor. Hos dem som gjort resan finns det mycket som förenar, som man kan dela med sig av för att andra ska slippa att krascha in i väggen hela tiden. Det är så mycket som ställs på ända vid ett sjukdomsbesked – relationer, den ekonomiska situationen, ett insnävat socialt liv – vänner som kanske inte alltid orkar när livet blir på allvar.  Att träffa andra och höra vad de har hittat för strategier kan vara ovärderligt, säger Dag Salaj och avslutar.

–Det är jätteviktigt att vi som samhälle är med och hjälps åt att stötta dessa familjer.