Det går att påverka tjänstemän och politiker. Att få dem att skapa bättre förutsättningar för en mer rättvis demenssjukvård och bygga ett mer demensvänligt samhälle. Det är Seki Sinani, demenssamordnare i Borås stad, ett levande bevis på.
–Förändring handlar mer om vilja och inställning än stora resurser. Jag arbetar efter ordspråket gör det du älskar och älska det du gör. Det är roligt att nu se tydliga resultat, säger han.
Personer som drabbats av en demenssjukdom mitt i livet är i många kommuner en nedprioriterad grupp. I Borås stad har man i stället satsat stort. Här finns två avdelningar helt anpassade efter yngre sjuka och deras anhöriga. Här ordnas dagverksamhet måndag–fredag med aktiviteter anpassade efter yngre personer från 40-årsåldern och uppåt. Det finns också ett utarbetat stöd i anhöriggrupper för patienternas barn.
–Vi arbetar hela tiden med kompetenshöjning av personalen, talar om arbetssätt och bemötande. Vi har alltid hundra procent nöjdhet i våra enkätundersökningar om våra dagverksamheter. Det här är vi stolta över i Borås, berättar Seki Sinani, demenssamordnare.
I sin position arbetar han övergripande med frågor som rör demensvården både strategiskt på ledningsnivå och operativt ”nere på golvet”. Seki Sinani har också tagit på sig den stora uppgiften att försöka påverka politiker och tjänstemän att påbörja ett förbättringsarbete. Trots att Borås är en förebild när det gäller vården av yngre demenssjuka så finns en tydlig brist – när man ser till personer med en demenssjukdom som vårdas på stadens vård- och omsorgsboenden har hela 60 procent en ospecificerad demensdiagnos. I riket i stort är motsvarande siffra på 20 procent.
–Primärvården har inte gjort sin läxa. Det ställer det för personcentrerade insatser. Kommunen och regionen måste förbättra samverkan. Om inget görs får vi ökade kostnader för att inte tala om lidandet för de sjuka och deras anhöriga, säger Seki Sinani.
Frågan kommer att aktualiseras alltmer när nya bromsmediciner mot Alzheimers sjukdom finns på marknaden:
–I det sammanhanget behöver utredningar påbörjas tidigt och rätt diagnos ställas i rätt tid. Än så länge vet vi inte vilka kriterier som kommer att behöva uppfyllas men jag tror inte att många i vår region kommer att uppfylla de troligen hårda kraven.
En anledning till de bistra siffrorna är att det finns så få minnesmottagningar i Västra Götalandsregionen, bara fyra jämfört med ett 20-tal i huvudstadsregionen.
Under en lång tid har Seki Sinani uppvaktat tjänstemän och politiker, påtalat hur läget ser ut, redovisat den nedslående statistiken och pekat ut förbättringsområden. Och nu ser hans arbete ut att bära frukt. Innan 2025 tar slut kommer styrgruppen för närvård och samverkan i Region Södra Älvsborg ta beslut kring Seki Sinanis framlagda förslag. Ett viktigt område är kompetenshöjning inom primärvården.
–Idag motsvarar inte kunskaperna om demenssjukdomar behoven på ett ändamålsenligt sätt. OtUtredningarna måste hålla högre kvalitet för att patienterna ska få rätt stöd, hjälp, insatser och behandling.
Seki Sinani föreslår att man bygger upp ett nätverk med läkare som har specialistkompetens. Han ser också behovet av ett bygga ett utredningsteam bestående av distriktsläkare, geriatriker och demenssjuksköterskor som kan hjälpa till att utreda komplexa fall och arbeta med kompetensutveckling på vårdcentralerna. Det behövs också fler arbetsterapeuter som kan bedöma en patients förmågor och kompensera det som inte fungerar.
–Det är ett ganska omfattande arbete. Men tillsammans kan vi förbättra vården. Här gäller det också att region och kommun slutar att köra i sina egna spår och arbeta i så kallade stuprör. Vi behöver nätverka, lära känna varandra och se vad vi kan göra tillsammans för att gå vidare och förbättra vården. Det handlar egentligen inte om stora resurser utan om vilja och inställning och att skapa goda förutsättningar för att använda dem rätt.
Vad får dig att kämpa för en bättre och mer rättvis demensvård?